Tack ni fina för att ni peppar mig (både kommentarer och sms) när jag inte är på topp. Det värmer... och det hjälper!

Jag blir bara så besviken på mig själv - trots att jag inte ens kan göra nåt åt det! Vissa saker måste man bara acceptera, och vänta ut... och det är väl det jag har lite svårt för. Vill ju gärna kontrollera allt! ;) Nån som känner igen sig?

Att bryta ihop och komma igen - det är bara att göra. Så nu kommer jag igen. Orkar inte med att känna hur optimismen mer och mer rinner ur mig :/ Nu måste den riktiga Sofie tillbaka. Chopchop!

Dagen har för övrigt varit bra (välbehövlig vändejt och promenad + att solen visat sig igen!) och jag har massor gott att se fram emot i helgen. Mannen är ledig och vi har 3 heldagar framför oss - vilket behövs efter en hemskt tråkig påsk. Shopping, bio & restaurangbesök är bara lite av det som står på schemat. Nu jävlar... nu vänder vi blad:)