träningstokig

Idag är första gången på väldigt länge jag vaknar av mig själv. Jag hade säkert kunnat somna om en stund till innan tösen vaknar... men kände för lite egentid. Behöver sitta ner och njuta - ta in livet:)
Det händer så mycket just nu och varje dag är en känslostorm i sig. Att bli förälder är precis så fantastiskt som jag önskat. Men det tar också på krafterna. Inte att det är jobbigt på nåt sätt, men jag kräver sååå sjukt mycket sömn. Som inatt, har sovit ca 10h (jag vet, jag är bortskämd som har en 4 mån tös som sover så bra!) och det behöver jag. Är det för att den mentala biten är så svår att ta in så man blir så trött? Eller har det med hormoner att göra?

Att vakna tidigt och börja dagen med ett träningspass var förut det bästa jag visste och jag längtar efter att känna så igen. Nu är jag trött när jag stiger upp...

Nån pratar och tjoar i sovrummet hör jag:) Bäst att gå och dela hennes glädje över denna nya dag!!!

God morgon