träningstokig

Tog mig i kragen och ställde mig med kameran framför spegeln iklädd endast underkläder. Knäppte kort från sidan, framifrån och bakifrån. Ingen vacker syn - inget jag är stolt över - något jag skäms över att se på. Det jag gjort med min kropp gör ont i mig. Jag blir förbannad. Så oerhört förbannad. Jag var ju i fin form innan graviditeten, riktigt fin form. Lyfte tungt och sprang mycket. Visst, jag har genomgått en graviditet och kroppen förändras. Men allt fett jag tryckte under de sista 6 månaderna av graviditeten och ett par månader efter går inte skylla på nån graviditet. Det var bara destruktivt och (i efterhand) väldigt dumt.

Nu ska jag återgå till det gamla. Jag känner att mammarollen har infunnit sig och att lugnet inom mig är tillbaka. Jag har kunskap om motion, kunskap kring vikten av organisering och kunskap om bra mat. Jag har tid att träna, tid att planera och tid att äta rätt. Jag har viljan att träna, viljan att planera och viljan att äta rätt.

Kunskap, tid och vilja... för rätt kunskap och vilja leder till att du väljer din tid. Och tid för träning och för att må bra finns alltid.

(Har inte psyke nog att puiblicera bilderna på min kropp. Kanske kommer de upp senare, när man kan se en förändring. Annars får de ligga kvar i datorn och förbli en läxa och påminnelse om det jag vill förtränga.)

Nä, om man skulle ta och bli lite positiv igen. Blir så trött på mig själv när jag är negativ och gnällig. En promenad med tösen till våra kära vänner gör nog susen. Sen kommer ju solen om nån timma... och vem kan förbli bitter då?